Vackra liv

24/5.

Under dagen var jag och Neo på stan i mååånga timmar med Mimmi och hennes Melissa. Blev lunch på restaurang och sedan shopping, glassätande och mys i solen.

Magen var precis som vanligt och inget kändes annorlunda mot någon annan dag.

Det enda som möjligtvis varit annorlunda var att jag kände mig extra pigg just denna dagen. Dagarna innan hade jag känt mig otroligt trött och ville bara sova medans jag denna fredagen var pigg och kry. :)

 

Jag kom hem från stan runt lite efter 16 tiden och började städa och fixa här hemma medans jag väntade på att S skulle komma hem. Vi hade pratat om att gå till H&M för att shoppa lite kläder. Och det gjorde vi.

Vid strax innan 19 (då affären stänger) börjar jag känna att det kanske kanske är någon förvärk jag känner av. Jag har ju aldrig haft en enda förvärk med någon av barnen så det känns spännande. Tror vid detta tillfälle att bebis vill förbereda mig 1 v innan denna gången eller något. Det gör inte direkt ont eftersom jag kan gå samtidigt och kika på kläder. ;)

När vi väl kommer hem ska S natta Neo medans jag börjar laga mat, diska och baka en massa kakor. Hallongrottor och kladdkakor fick det bli. Neo ville inte sammarbeta med S så han kommer inte ut till mig förräns runt 9-10 tiden då alla mina kakor är klara.

 

Jag börjar då känna att det börjar värka lite mer i ryggslutet men inget direkt jobbigt MEN jag får ändå en känsla av att det inte var snälla förvärkar jag hade fått inne på H&M. Hade ju samma känsla i ryggen med Neo.

Jag berättar för S om mina tankar.

Jag tar 2 alvedon och lägger mig ner. Det känns helt okej men eftersom min BM har beordat mig att ringa in till förlossningen så fort jag börjar känna något pga min snabba förlossning med Neo så ringer vi till KK i Malmö ca 22-22.30 nångång.

Dom säger då till oss att det är fullt i Malmö och att vi får ringa till Lund istället. Detta var min fasa sen innan då jag tycker det är helt långt till Lund =/ Men vad ska vi göra?

Vi ringer Lund och berättar situationen och hon frågar mig om jag kan stanna hemma ett tag till och ifall värkarna är jättejobbiga eller om jag kan andas mig igenom dom hemma i soffan. Jag säger då att jag kan andas igenom dom bra här hemma fortfarande och att vi återkommer om det blir lite jobbigare. Jag vill ju som sagt att dom iaf ska kolla mig så det inte går för snabbt. Har hört en massa jobbiga historier om det.

 

Klockan 11.15 ringer vi barnvakten (S bror) och ber honom komma. i kommer nog åka in snart och det är bättre att han då är här iaf och har hand om Neo.

Eftersom han bor några mil från oss är han här kl 00.00.

Jag känner att toan behöver en del besök av mig och jag börjar nu få regelbundna värkar som gör rätt ont.

Vi sätter oss i bilen efter en stund och ringer förlossningen i Lund igen när vi börjat köra för att säga att vi nu kommer att komma. Då får vi höra att det är fullt (!!!) även i Lund och att vi ska åka till Ystad istället.

Aldrig i livet säger vi och säger att dom får fixa ett rum till oss för vi kommer strax.

Värkarna kommer ofta och jag har ingen koll på hur ofta och hur länge. Det gör kvinnan lite sur i luren men det skiter jag i =)

 

Strax efter 01.00 kommer vi dit och jag får ctg på magen. Hjärtljuden kollas och värkarna ses efter.

Jag får lavemang och har mina vanliga kläder på mig innan jag blir undersökt.

Bm kommer in och undersöker mig strax innan 02.00. Jag är då öppen ca 3-4 cm så vi får stanna. Jag berättar om min förra förlossning och att jag kommer vilja ha epidural när det börjar göra ondare.

Jag tror att klockan hinner vi halv 3 när jag ber om lustgas. Det är verkligen helt underbart och jag känner att det lugnar ner mig otroligt mycket. Värkarna gör såklart lika ont men jag känner mig helt borta och väldigt onykter så dom är hanterbara.

Men när klockan är 03.00 ringer S på klockan och en kvinna kommer in. Jag säger att jag vill ha epidural så hon ska hämta min Bm som kommer vilja undersöka mig innan.

När kvinnan gått ut får jag en HEMSK värk så jag börjar ringa på klockan igen ;)

En kvar senare kommer min BM in och jag säger då igen att jag vill ha epidural.

 

I samma sekund frågar hon mig om jag inte börjat känna något tryck än. Alltså neråt ;)

Precis när hon frågar så kommer detta tryck som ett brev på posten. Hon kollar mig för att se hur öppen jag är och om jag kan få bedövning.

"Det var som jag trodde, du är öppen 10cm och nu blir det bebis". Jag blev helt ledsen då jag hemskt gärna ville ha min bedövning som jag inte heller förra gången fick känna av =/

Klockan har nu hunnit bli ca 03.20.

Det var bara tt börja krysta. Efter ett par krysvärkar går Vincents hjärtljud ner otroligt mycket (precis som det gjorde med Neo) och när värken är över händer inget. Hjärtljudet blir inte normalt igen.

Snabbt som ögat ropas det in en sköterska till och en doktor för att göra en bedömning av situationen.

Tydligen är det snabba ryck och dom märker att han ligger "fel" med huvudet. Istället för att ligga och titta på sidan så kikar han upp mot taket. Detta gör att det ofta tar längre tid att krysta ut barnet och barnets huvudomfånf blir några cm större....Men någon extra tid finns ju såklart inte så två stycken trycker på min mage och samtidigt som jag ska krysta så pressar dom ut bebisen.

Detta gör nåt så fruktansvärt ont att jag vill ge upp då jag tror att jag ser ljuset på andra sidan men när jag hör någon vid min sida säga att "Annieh, du måste krysta för ditt barn måste komma ut NU!" så får jag nån specialkraft och efter ca 2 krystvärkar är han ute. Han får rustas lite då han inte mådde helt bra när han kom ut men snart mår han bra.

 

Han får då komma upp på mig och jag är så lycklig! Han är det finaste (neo mer såklart) jag sett och en massa tårar kommer....=)

03.28 visar han sig för oss.

 

Så denna förlossningen var ännu snabbare än förra.

Från  att jag blev kollad (3-4cm) tills han var ute tog det ca 1,5 h.

 

Min familj är det bästa i världen! S gjorde ett bra jobb med stöttning och massering av mitt ben=) Jag älskar er!