Jag började känna av förvärkar natten mellan lördag-söndag. Det var inte så farligt men jag märkte att det inte var som det brukade. Stoffe gick upp tidigt på söndagen för att jobba, och då kunde jag inte somna om. Jag sa ingenting till Stoffe eftersom jag inte ville oroa honom när han skulle jobba hela dagen.
Dessa höll på hela dagen med 7-20 minuters mellanrum. Jag andades lätt igenom dom och märkte att varmt vatten på magen och ryggen hjälpte jättemycket.
När Stoffe kom hem på kvällen berättade jag för honom om värkarna (jag hade fortfarande inte sagt något under dagen), och allt eftersom blev dom mer smärtsamma.
Eftersom det fortfarande hjälpte med varmt vatten så sprang jag fram o tillbaka till duschen mellan värkarna. Och eftersom jag inte visste hur det skulle kännas så visste jag inte heller när jag skulle ringa in till förlossningen.
Det gjorde mest ont i ryggen och ner på benen.
Runt 8 tiden började vi klocka värkarna riktigt eftersom det då började göra väldigt ont och det blev kortare och kortare tid mellan dom, och vid ca halv 10 på kvällen låg det på 3-4 minuter mellan. Stoffe fick ringa in till förlossningen och vid halv 11 var vi inne.
Då började dom kolla hjärtljud och mina sammandragningar och jag blev undersökt vid 11. Jag var då endast öppen 1½ cm och värkarna hade stannat av lite, så dom var inte lika täta längre.
Jag började bli lite orolig att jag skulle få åka hem men eftersom det var så lugnt på avdelningen så sa dom att jag
skulle gå ut och prommenera i en timme och sedan skulle jag bli undersökt igen. Hade det inte hänt med så skulle
vi åka hem.
När vi kom ut och hade gått en runda gjorde det så ont att maten jag ätit innan kom upp på trottoaren ;/ Spydde pga.
smärtan igen precis när vi kom in, och blev då undersökt igen. Klockan var ca halv 1 och jag blev då inskriven och fick stanna. Jag hade då öppnat mig till ca 4-5 cm. Gick in i duschen och spolade varmt vatten i ca ½timme. Då kände jag att jag inte klarade mer, så det fick bli lustgas och stoffe masserade min rygg och mitt ben i värkarna. Lustgasen blev min bästa vän under dom resterande timmarna innan Neo kom.
Kom på att jag kunde få epudidural så det bad jag om ca runt 2 tiden. Barnmorskan tyckte att jag skulle testa akupunktur istället först eftersom jag nästan bara hade ont i ryggen. När hon hade satt in dom glömde jag bort att jag hade fått den, för den hjälpte inte ens 1%. Så bad om bedövningen igen. Dom sa att narkosläkaren snart skulle komma.
Vid kvart i 3 var jag öppen ca 7-8cm och vattnet hade fortfarande inte gått så dom tog hål på hinnorna.
Efter ca 1½ timme utan att jag fått ryggbedövningen så märkte Stoffe hur
ont jag hade. Jag kunde vid detta tillfälle inte prata, utan hade lustgasen i ansiktet hela tiden. Han ringde på klockan
och sa till ännu en gång. Vid ca kvart i 4 fick jag bedövningen. Konstigt nog kollade dom inte hur mycket jag var öppen utan tänkte väl att det skulle dröja många timmar till innan lillen kom.
När jag satt upp för att få bedövningen började mina krystvärkar. Men jag var så fokuserad på att andas att jag inte
talade om det eller ens märkte det, utan kroppen skötte sitt. Konstigt nog var det ingen som märkte något utom Stoffe. Han såg hur annorlunda jag var i värkarna.
När bedövningen var satt så la jag mig ner på sidan igen och i en värk gick Neos hjärtljud ner (som det ska göra). Dock gick dom inte upp igen, vilket dom måste göra! Så det blev snabba ryck. Dom kollade snabbt hur mycket jag var öppen och insåg att jag var fullt öppen och Neo behövde komma ut snabbt. Dom tog beslutet att sugklocka var det bästa.
Nu blev det lite otäckt eftersom dom sprang snabbt och hämtade en läkare som skulle använda sig av sugklockan samtidigt som jag skulle krysta. Då skulle det gå snabbare att få ut honom.
Så efter mycket pepp av Stoffe och läkarna kom Neo ut efter ca 10 min (04.07).
Anledningen till att hans hjärtljud gick ner så mycket och inte gick upp som dom skulle var för att navelsträngen var virad runt halsen. Men när han kom ut var han pigg och fin:)
Eftersom han kom ut så snabbt efter dom satt epudiralen så hann jag aldrig känna av dess effekt. Lite synd men samtidigt bra, för då vet jag att jag klarar mig med bara lustgasen!=)
Det var det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv!:)
Neo vägde 3365g o var 51cm lång! Och han kom ut i v. 40 + 1.
Jag är så glad att det gick så fort ändå. Från att vi blev inskrivna till vi fick träffa vår skatt tog det 3½ timme. Jag kommer inte ihåg allt, utan har fått återberättat av Stoffe o min journal. När dom skulle använda sugklockan var
jag så borta att det mest var Stoffe som fick uppleva denna stress. Och tur var väl det. Så fick jag bara fokusera på det jag skulle göra.
Jag trodde att jag skulle vara ett svin och skika på Stoffe under förlossningen, men jag var helt snäll och gjorde inte
många ljud. Tack för det =)